Våra katter!
|
||||
Nisse Född: 2002 Nisse hittade jag på mitt dåvarande jobb, han var nog runt 4 månader. Han sprang bland maskiner och truckar och var livrädd. När jag fick reda på att han var där så började jag direkt engagera folk att hjälpa mig att fånga honom, men det var inte lätt. För vi fick ju inte komma nära honom. Jag var även där efter arbetstid och la lugnade i maten för hoppas jag skulle fånga honom, men då åt han inte. Så till slut ställde jag dit en hundbur med gosig pläd i och sen matade alla honom bara i buren. Till slut kände han trygghet i buren och började sova där. Var då en arbetskamrat kunde smyga sig dit och smälla igen grinden. Jag tog hem honom och då hade jag bara Mella så var till henne Nisse tydde sig. Han fick ha kvar buren men den stod alltid öppen så han vågade sig ut ibland. Efter ca 2 veckor kunde jag börja klappa honom. När jag flyttade hit så hände något tråkigt. Kita jagade honom första gången han fick gå ut, och det tog 3 dagar innan jag fick in honom. Men det räckte för han skulle börja bli rädd igen. Och morgonen därpå smet han ut och ville inte in igen och jag fick inte klappa honom. Under ett och ett halvt års tid så matade jag honom utanför dörren varje kväll, var bara då han vågade sig hit. Jag satt ofta ute och pratade med honom för han inte skulle bli helt förvildad, men jag fick inte ta i honom. Han bodde där vi har halm och hö och vi såg fotspåren i snön hur han gick omkring här på gården, men han verkade inte lämna gården, utan han höll sig här. Sen efter då 1, 5 år så hände något märkligt. Han började våga sig fram när vi la upp maten och man kunde stå kvar när han åt. Detta gick bara på några dagar och både Ingvar och jag reagerade på hur han var. Sen en dag när jag öppnar dörren så går han rakt in, och är hur kelig som helst. Han gosar och myser och jag får klappa och klappa, om än på hans villkor. Han fick mat i köket och sen gick han igen. Så gjorde han under flera dagar. Vi skyndade oss att skaffa en kattlucka så han skulle känna att om vi stänger kan han ändå komma ut. Och från den dagen luckan kom in, så går han här som vilken katt som helst. Just nu ligger han på köksstolen och sover :-) Men jag tränger mig aldrig på honom, utan jag klappar när jag märker han vill och går jag förbi honom tittar jag aldrig honom i ögonen. Får han bara vara, så är han med oss hela tiden. Men mest gillar han hundarna och Mella är nog fortfarande hans favorit :-) Ja, man undrar vad det var som fick honom att välja att komma in igen. Konstigt är det iallafall. Men otroligt skönt att veta han inte är ute på vintern. Nu älskar han att vara inne i värmen. Köpte en hundkorg till hundarna. Den hann bara innanför dörren på köksgolvet, så tog Nisse beslag på den.
|
Mesh Född: 2002 Död: 2011/10/21
Mesh kom till mig våren 2003. Jag ville att Nisse skulle få en kompis, och jag hittade Mesh på nätet. Hon fanns då hos en tjej som var fodervärd åt ett djurhem som heter Kattkommando syd http://www.kks.nu/
|
Murre Född : 2005/05/11 Sen har vi då lilla Murre. Han är en riktigt go katt. Han spinner som värsta motorsågen så det går inte undvika att höra honom. Sen är han född där det finns barn, hundar och liv och rörelse, så det märks han har annat temperament än Nisse och Mesh. Var min granne Gunilla som lurade på mig honom (ja jag skyller på henne iallafall). Hon skulle ju bara visa sina söta kattungar, och så fort jag såg Murre så sa jag att han ska jag ha. Sagt och gjort, jag gick hem till Ingvar och sa jag har köpte en katt för 2,50 kr tassen :-) Han tittade på mig och sa...räcker det inte med 2 katter. Näää sa jag, jag vill ju ha denna katt. Men sen insåg jag att jag kan ju inte bara bestämma så jag lovade Ingvar att avboka Murre. Men dagarna gick och det blev aldrig av att jag pratade med Gunilla. Sen en dag skulle vår sugga Carina grisa, hon hade det besvärligt och fick inte ut sina små själv. Detta var ju när vi var ganska nya på detta med grisar så vi blev båda oroliga. Veterinären var här och drog ut två, sen säger hon till mig att resten fixar du. Jösses, jag trodde inte mina öron. Men hon förklarade iallafall hur jag skulle göra, sen åkte hon. Ingvar och jag kämpade på, men jag fick inte ut några småttisar. Så till slut ringde vi veterinären så hon fick förklara per telefon den första jag drog ut. Sen fixade vi det själva och det blev 15 ungar till slut men alla fick vi dra ut, suggan Carina var helt slut. Vi var också helt slutkörda när vi var klara och Ingvar sa till mig - Nu tycker jag du har varit himla duktig. Och jag svarade - Så duktig så lille Murre får flytta in hos oss :-) Då kunde han ju inte säga annat än att Murre var välkommen. Kvinnlig list måste man ha ;-) Murre älskar hundarna och vill gärna vara med dom så mycket som går. Hans favorit är helt klart Tara. De två ligger ofta och sover tillsammans och han tvättar Taras öron mm. Ja, de är goa ihop de där två. Liten, liten Murre!
|